Ett spädbarn har en medfödd förmåga att uppfatta språk och ett medfött behov av att interagera med en annan människa. Barnet lär sig att känna igen sin mammas röst redan i livmodern.
Den tidiga interaktionen mellan förälder och barn är grunden till senare tal- och språkutveckling. Barnet kommunicerar till en början genom blickar, beröring, ljud (joller), leenden och gråt och lär sig att uttrycka sina behov. Föräldern lär sig att tolka barnet rätt. Interaktionen är en samverkan där bland annat förälder och barn lär sig att hitta gemensamma observationer och samtalsämnen genom att följa varandras blickar och fästa dem på samma objekt.
Vid ett års åldern kan barnet sitt namn, förstår ungefär 50 ord, säger eventuellt något ord och tar långsamt till sig nya ord.
Vid 1,5 år förstår barnet ungefär 200 ord, följer enkla tillsägelser och säger ungefär 50 ord. Barnet kommunicerar mycket med ljud, med att peka och med blicken.
Vid 2–2,5 år säger barnet ungefär 250–400 ord (stor individuell variation), använder korta satser i sitt tal och uttalet är bristfälligt. Barnet förstår mycket mer än vad hen själv kan uttrycka.
Vid 3–4 år säger barnet begripliga meningar och använder sig av ord från olika ordklasser. Satskonstruktionerna är komplicerade och barnet kan berätta och diskutera. Talet kan i någon mån innehålla felaktiga böjningsformer.
Vid 5–6-år talar barnet flytande och tydligt, lindriga artikulationsfel kan förekomma. Brett ord- och begreppsförråd. Behärskar grammatikaliska regelbundenheter. Använder språket mångsidigt: diskuterar, förhandlar, rabblar rim och ramsor och leker med språket. Börjar bemästra grunderna i läsning och skrivning.
