Målsättnigen med programmeringen av cochleaimplantatet (eng. cochlear implant programming) är att definiera de elektriska stimuleringsnivåerna från implantatet. Dessa fastställs på basis av implantatanvändarens direkta eller indirekta feedback. Hos vuxna uppskattas den elektriska stimuleringens intensitet ofta på basis av verbal feedback (t.ex. tyst – lämpligt – alltför högt) och hos barn observeras barnets reaktion på ljudstimuli.
Som stöd för programmeringen kan man även använda hörselnervresponsmätningarna som uppmätts med cochleaimplantatet och som utöver den ovannämnda subjektiva feedbacken ger objektiv information om hörselsystemets reaktion på elektrisk stimulering. Eftersom programmeringen av cochleaimplantatet har blivit enklare i och med bättre förutsägbarhet gällande implantatrehabiliteringen, pratar man ofta istället om justering av apparaten (eng. fitting) som man gör med hörselapparater.
Cochleaimplantatets stimuleringsnivåer är individuella och de varierar mellan elektrodradernas olika kontakter. Stimuleringsnivåernas kontaktspecifika variation kallas ofta för ljudkarta (eng. map). Elektrodradens läge i innerörat och antalet nervceller som reagerar på stimuleringen inverkar på nivåerna. Styrkan på ljudförnimmelsen som produceras genom cochleaimplantatet påverkas bl.a. av den elektriska pulsens amplitud, längd, antalet stimulerande elektrodkontakter vid en viss tidpunkt, stimuleringshastighet som använts (antalet pulser per sekund) och vald jämförelseelektrod.
De första stimuleringsnivåerna fastsälls i samband med aktiveringen av apparaten ca 1 månad efter operationen. Under det första habiliteringsåret justeras nivåerna under flera kontrollbesök (t.ex. vid 1, 6 och 12 månader efter operationen) och därefter vid behov. Gällande barn är kontrollbesöken fler. Vid justeringsbesöken strävar man efter att säkerställa en tillräcklig hörbarhet för olika ljudfrekvenser och uppnå maximal förmåga att urskilja tal genom apparaten.
Text: Ville Sivonen, Fysiologiingengör, TkD, HNS
