Hörselkurvan är en grafisk framställning av hörseltröskeln som fås fram i hörselundersökningen. Med dess hjälp får man en uppfattning om hur barnet hör olika ljud.
Exemplet ovan visar olika ljudkällor enligt frekvens och volym. Stenborrens ljud är lågt och starkt medan fågelsången är hög och mindre stark.
De viktigaste frekvenserna för talförståelse ligger mellan 500 och 4000 Hz. På bilden är detta talområde gulfärgat. Denna så kallade ”talbanan” visar talets olika frekvenser, och ger en uppfattning om hörselnedsättningens inverkan på talförståelsen.
Exempelkurvan är vid höga frekvenser sjunkande men vid låga frekvenser nästan normal. Utan hörapparat kan personen alltså inte höra vare sig fågelsång eller höga konsonanter, men om ljudvolymen kan förstärkas tillräckligt mycket med hjälp av en hörapparat kan också dessa ljud göras hörbara.
Den korta kurvan längre ned beskriver obehagströskeln, som beskriver den nivå för ljudvolymen där ljudet upplevs som obehagligt. Ett normalt öra kan tolerera ljudvolymer på upp till 115 dB, men hörselnedsättningen kan vara förenad med överkänslighet för starka ljud. Obehagströskeln tillämpas vid justering av hörapparaten så att förstärkningen inte överskrider tröskeln.
