Dövblindhet är ett månghandikapp, som innebär en grav nedsättning av hörseln och synen. I motsats till vad många tror, är dövblinda inte nödvändigtvis helt döva eller helt blinda. Största delen av dövblinda personer ser eller hör åtminstone litet. En del kan ha kvar litet av båda sinnena. Ofta är termen ’hörsel- och synskadad’ mera beskrivande.
Vad orsakar en hörsel- och synskada?
Personer med hörsel-och synskada kan delas in i två grupper utgående från när handikappet började: från födseln eller i den tidiga barndomen, eller senare i livet.
Den vanligaste orsaken till hörsel- och synskador är Ushers syndrom. Handikappet kan också orsakas av andra syndrom, exempelvis CHARGE.
Syndromen orsakar ofta handikapp i tidig ålder. Om man blir dövblind i vuxen ålder, är orsaken oftast en olycka eller ålderdom.
Upptäckten kräver mångprofessionellt kunnande
För en person med normalt fungerande sinnen, förstärker hörselsinnet automatiskt synsinnets synintryck, och vice versa. Om båda sinnena är försvagade, kan de inte komplettera varandra, vilket orsakar funktionella hinder för båda sinnena.
För att upptäcka en hörsel- och synskada krävs samarbete mellan öronläkaren och ögonläkaren. Inom hälsovården ser man inte dövblindhet som ett eget specialområde, vilket gör att det mångprofessionella samarbetet är nödvändigt. Ofta gör man också en synundersökning på barn som diagnostiserats som hörselskadade, i syfte att kunna utesluta olika syndrom. På samma gång försäkrar man sig om att barnet kan kompensera sitt hörselbortfall med hjälp av synsinnet.
Källor:
Suomen Kuurosokeat ry (http://www.kuurosokeat.fi/)
Tapani Alanen. 2012. Huonokuuloisten, kuurojen ja kuulonäkövammaisten lasten ja nuorten arjen haasteita kartoittava selvityshanke. Kuurojen palvelusäätiö.
