Tiia Huotari är en 13-årig Kajanabo, som har börjat högstadiet nu på hösten. Tiia är född döv och har cochlea implantat (CI) i ena örat. I andra örat har hon en hörapparat, men den ska bytas ut mot CI före årets slut. Hennes familj består av föräldrarna Hanna och Kari, samt två hörande yngre systrar, Taru 10 år och Tea 8 år. Hanna berättar att Tiia inte har förlängd läroplikt. Precis som sina jämnåriga började Tiia förskolan som sexåring och skolan som sjuåring. Trots att läroplikten inte är förlängd, har Tiia fått gå i en lite mindre klass. I lågstadiet var de tolv elever på klassen. I högstadiet är de 19.
Språkstudier kan vara besvärliga för hörselskadade. I främmande språk finns ljud som inte finns i finskan (eller svenskan). Om man inte hör talets intonation, kan det vara svårt med hörförståelse och att själv tala språket. Tiia har läst engelska och när intervjun gjordes har hon haft några lektioner i svenska. Att uttala engelska ord och att förstå det man hör har varit krävande. Hanna berättar att de har kommit överens med skolan om att Tiia inte ska behöva utföra hörförståelseuppgifter enbart med hörseln som hjälp. Hon får alltid en skriftlig version av det som sägs.
Redan i dagvården bekantade sig Tiia med FM-apparaten. I lågstadiet användes den ibland. Nu när Tiia har börjat högstadiet, har föräldrarna Hanna och Kari kommit överens med skolan om att man till en början ska använda apparaten på alla lektioner. –Sen kan användningen minska, beroende på vad Tiia själv tycker.Föräldrarna har tyckt att Tiia inte behöver någon assistent. På första och andra klassen hade Tiia en grupphandledare, som var instruerad att fästa speciell uppmärksamhet på Tiia.
Hanna berömmer Tiias lärare, för de har tagit Tiias hörselskada i beaktande på ett bra sätt. De har varit intresserade av att lära sig mera om hörselskador och hur man tar dem i beaktande. –Å andra sidan kommer inte alla lärare ihåg, eller förstår inte, att hon hör dåligt även om hon har hörhjälpmedel. Tiia talar ändå bra. Skolan har tagit hörselmiljön i beaktande på ett utmärkt sätt. I lågstadiet skaffade man akustikskivor till klassrummet. För att dämpa buller hängde läraren upp långa, tjocka gardiner och lade ut några mattor på golvet.
Högstadiets utrymmen är nyligen grundrenoverade. Man har beaktat akustiken väl.
–Då vi var på rundvandring med habiliteringshandledaren tyckte vi att klassrummen och korridorerna var överraskande bra, gläder sig Hanna.
HANNAS FYRA RÅD TILL FÖRÄLDRAR MED HÖRSELSKADAT BARN
1. Kräv att klassens elevantal är mindre än normalt. Då blir det mindre buller och läraren kan ge barnet mera av sin tid.
2. Kräv att man skapar en bra hörselmiljö. Skoldagen tröttar ut en om akustiken är dålig.
3. Samarbete mellan skolan och hemmet är viktigt. Försök att ha låg tröskel till att ta kontakt med varandra.
4. Det är bra att ha en gammal vän på sin klass. Skolvägen är mycket jämnare om man får gå den tillsammans med en vän.
Text: Marjo Myyryläinen
Publicerad i Nappi 3/2013
